Jag låg där i sängen med Louis efter en otrolig natt. Det var hur mysigt som hälst. Och nu var han min på riktigt. Jag älskade honom vad som än händer känns det som men kanske inte. Men just nu är det så.

-Do you want some from roomservice? Frågade han mig och tog tag runt min nacke och drog mig intill honom och kysste mig.

-Louis have you order some and you didint get it up here? Frågade jag tillbaka.

-Yeah how did you know? Frågade han till svars.

-There is no roomservice on this hotell , sa jag och han började skratta.

Han reste sig upp och satte på sig sina mjukisbyxor. Och en t-shirt medans jag satte på mig mina shorts som såg ut som mjukisar och en av Louis tröjor. Vi gick sedan ner till killarna och satt nästan lika dant som dom gjorde förra gången.

-Guys do you not have anything else to do then this? Frågade jag dom.

-No , but ill guess you two had cuz you wearing one of Louis t-shirts , sa Harry och reste sig upp och titta på mig.

Jag gcik mot han och han såg nervös ut och sedan tog jag hans mobil som han höll i handen och sprang iväg med den.

-Oh you have texted Issa all night hu ? Sa jag medans jag sprang iväg från honom. Han höll på att komma ikapp mig. JAg började känna mig trött och det var ingen bra morgon att börja springa på.

-LOUIS! Skrek jag och han tittade på mig och jag kastade mobilen till honom. Han fångade den och sedan sprang dom runt mig. Men Harry var väll smart och tog tag i mig och bad om sin mobil tillbaka.

-Give me my phone back , sa han.

-Or else ? Frågade Louis.

-I ripp her t-shirt of , sa han snabbt.

-WHAT?! Ropade jag.

-Yeah , i ripp her t-shirt of and destroi it , sa Harry.

-NO that my favorite t-shirt , sa han och såg ledsen ut.

-YOu t-shirt Louis , not me? Sa jag.

-No , i need my t-shirt , sa han och hån log mot mig.

-Thansk , sa jag Now please save "your t-shrit" ,sa jag och försökte få mig loss r Harrys famn.

-Okey , sa Louis och gick mot Harry och gav honom telefonen.

-BTW Issa says , i like you wanna meet , sa Louis när han hade precis gett telefonen till Harry och började springa till hissen och han hade Harry bakom sig kanske en meter.

Jag satte mig vid Liam och Zayn. och började prata med dom.

-When are those boys gonan grow up , sa jag till Liam och Zayn.

-Theyy never gonan do that, sa Liam och jag hade nästan trott det också.

-I should have known that right? Sa jag.

-Yeah you should , sa Zayn.

-Hay , do you guys wanna take me home to my hotell so we can bring the other girls here ? Fårgade jag Zayn och Liam.

-YES WE WANT TO! ropade Niall när han hörde vad jag sa.

-We can go to , sa Zayn och Liam nickade.

Skickade iväg ett sms till Louis att vi åkte och hämtade tjejerna och vi gick mot bilen och alla killarna var runt om mig så fans och papparazis inte skulle se mig. Vi satte oss i en bil som jag trodde var Harrys för det var en bild på Harrys syster i bilen.

Vi åkte en konstigt väg bara för att inte ksulle bli förföljda det var typ genom en skog, vi mötte några bilar men inte många. Det hade regnat och det var blött på vägen så ibland fick vi hålla i oss lite extra när Liam körde. Det kom en silvrig gråbil mötandes oss. Och alla förutom Liam ser att den sladdar och håller på och krockar med oss.

-WATCH OUT! Skriker jag och drar i Niall som sitter med mig i baksätet. Sedan blir allting svart.

Två Timmar Senare:

Jag vaknade och såg att jag inte var hemma på hotellrummet hoss Louis längre och jag förstod inte var jag var någonstans. Det såg ut som ett sjukhus men jag förstod inte varför. Jag tittade mig omkring med den synen jag hade för den var lite suddig och jag förstod fortfarande inte varför. Jag ser tre ansikten och ser sedan att det är tjejer och jag gissade att det var Issa och Ebba och Thea. Men det står en kille i hörnet. Han lutar sig mot hörnet och har armarna i kors och det ena benet korsat över det andra.

-Hej Anna , hur mår du? Frågae en röst och det var en som stod bredvid med mjuk och fin röst. Jag är doktor Sofia Göransdotter , och du är på karolinksa sjukhuset i stockholm och du har varit med om en bilolycka , säger hon sedan.

-VA?! Ropar jag. Men det var två till i bilen , eller tre hur är det med dom ? Frågade jag.

-Naill are fine just some scratches , Liam and Zayn are unconscious nad we dont know if they gonna woke up , sa killen i hörnet och jag såg när han kom närmare att det var Louis.

-But how am I ? Frågade jag doktorn.

-Du mår bra men du måste stanna här tills vi undersökt dig lite mer , men det ända som är att du har en alvarlig hjärnskakning , sa doktorn och sedan sa hejdå och gick ut.

-Louis im so glad youre here , sa jag och han kom fram till mig. Girls can you please excuse us for a minute? Frågade jag senare.

-Visste vi går och checkar dom andra , sa Thea och dom gick ut därifrån.

Louis satte sig på en stol som var bredvid sängen. Och han tag och höll om min hand.

-Im sorry for what happend tou you , sa han.

-No , u cant be sorry for this you wasent even there , sa jag.

-Thats exactly what i mean i wasent there , sa han. Jag flyttade åt mig lite i sjukhus sängen och han la sig bredvid mig.

-I love you , sa han.

-I love you too , sa jag till honom. But how do you feel? Frågade jag honom sedan.

-No we dont gonna talk about me , sa han , jag tittae surt på honom och han flrstod att jag menade alvar.

-Okey , i feel crap about you getting hurt and i cant help you , am little pissed of at Liam cuz he took one of the badest roads you guys could drive on , but im sad about the boys are in coma , sa han och ag hörde på honoms röst att någonting var inte okej.

-Its not Liams fault and you shouldent feel sad about you cant help me cuz im fine , and i understand thats sad that the boys are in coma , sa jag och tittade in i hans ögon.

-How can you always get me in better mood all the time , sa han och log mot mig.

-Cuz im really good at it , sa jag och han tittade på mig och det såg ut som han vill kyssa mig.

-Do you wanna kiss me ? Frågade jag.

-Yeah , i rellay want to , sa han.

-Then do it, sa jag och han lutade sig neråt till mitt ansikte och kysste mig. Det var en lång kyss och mysig. En sjuksköterska kom in och skulle ge mig något smärt stillande i droppen.

-Du måste vila nu , och ahn kan vara här inne men inte i sängen, sa hon. och sedan gick hon ut.

-She said that i need to rest , and i you canbe here but not in the bed , sa jag och han satte sig bredvid och han höll om min hand och jag somnade sedan.

Två dagar senare

Jag vaknade och såg att jag inte var hemma på hotellrummet hoss Louis längre och jag förstod inte var jag var någonstans. Det såg ut som ett sjukhus men jag förstod inte varför. Jag tittade mig omkring med den synen jag hade för den var lite suddig och jag förstod fortfarande inte varför. Jag ser tre ansikten och ser sedan att det är tjejer och jag gissade att det var Issa och Ebba och Thea. Men det står en kille i hörnet. Han lutar sig mot hörnet och har armarna i kors och det ena benet korsat över det andra.

-Hej Anna , hur mår du? Frågae en röst och det var en som stod bredvid med mjuk och fin röst. Jag är doktor Sofia Göransdotter , och du är på karolinksa sjukhuset i stockholm och du har varit med om en bilkrock , säger hon sedan.

-VA?! Ropar jag. Men det var två till i bilen , eller tre hur är det med dom ? Frågade jag.

-Naill are fine just some scratches , Liam and Zayn are unconscious nad we dont know if they gonna woke up , sa killen i hörnet och jag såg när han kom närmare att det var Louis.

-But how am I ? Frågade jag doktorn.

-Du mår bra men du måste stanna här tills vi undersökt dig lite mer , men det ända som är att du har en alvarlig hjärnskakning , sa doktorn och sedan sa hejdå och gick ut.

-Louis im so glad youre here , sa jag och han kom fram till mig. Girls can you please excuse us for a minute? Frågade jag senare.

-Visste vi går och checkar dom andra , sa Thea och dom gick ut därifrån.

Louis satte sig på en stol som var bredvid sängen. Och han tag och höll om min hand.

-Im sorry for what happend tou you , sa han.

-No , u cant be sorry for this you wasent even there , sa jag.

-Thats exactly what i mean i wasent there , sa han. Jag flyttade åt mig lite i sjukhus sängen och han la sig bredvid mig.

-I love you , sa han.

-I love you too , sa jag till honom. But how do you feel? Frågade jag honom sedan.

-No we dont gonna talk about me , sa han , jag tittae surt på honom och han flrstod att jag menade alvar.

-Okey , i feel crap about you getting hurt and i cant help you , am little pissed of at Liam cuz he took one of the badest roads you guys could drive on , but im sad about the boys are in coma , sa han och ag hörde på honoms röst att någonting var inte okej.

-Its not Liams fault and you shouldent feel sad about you cant help me cuz im fine , and i understand thats sad that the boys are in coma , sa jag och tittade in i hans ögon.

-How can you always get me in better mood all the time , sa han och log mot mig.

-Cuz im really good at it , sa jag och han tittade på mig och det såg ut som han vill kyssa mig.

-Do you wanna kiss me ? Frågade jag.

-Yeah , i rellay want to , sa han.

-Then do it, sa jag och han lutade sig neråt till mitt ansikte och kysste mig. Det var en lång kyss och mysig. En sjuksköterska kom in och skulle ge mig något smärt stillande i droppen.

-Du måste vila nu , och ahn kan vara här inne men inte i sängen, sa hon. och sedan gick hon ut.

-She said that i need to rest , and i you canbe here but not in the bed , sa jag och han satte sig bredvid och han höll om min hand och jag somnade sedan.

Två dagar senare

Jag var medveten om att det inte var mitt fel om krocken men det var inte enkelt att få bort det.

Om jag inte hade frågat så hade detta inte hänt. dom hade sätt förändringar på Zayn till det bättre och att han kanske skulle vakna upp , det var mest troligt. Men med Liam hade dom inte märkt någonting. Hans ena njure hade ju slutat fungera förlänge sedan och den andre började nog ge upp nu så dom måste fixa det eller så.. ja dör han. Doktorn kunde inte få tag på hans förädrar så vi fick lov att ta beslutet tillsammans med Paul eller inte vi tjejer utaan killarna. Louis kom mot mig efter dom hade pratat.

-So what did you guys decided? Frågade jag.

-We decided that Paul needs to go to London and speak with he´s parents until then we just need to focus on that its not getting any worse , sa han.

-I hope things will be okey , i really like Liam , as a friend, sa jag.

-I know he is the one who really take care of the boys and me , sa han. I really dont know how w gonna make it without Liam , sa han sedan. Vi gick och satte oss i Liams sjukhus säng. Medans Paul kommer in i rummet.

-Liam parents on the telephone , where is the doctor? Frågade alla.

-This way , sa Thea och lädde honom ditåt där doktorn var.

Vi alla satt spännda på vad som skulle hända. Och vi ville värkligen att allting skulle lösa sig. Louis satt och höll om mig och jag höll om hans händer. Och Harry satt och höll hand med Issa , Issa såg att jag kollade och mimade "jag kan inte tro detta". Jg var glad för hennes skull och för Harrys memn på något sätt har jag inte riktigt släppt det som hände med Harry och det kanske inte han kunde heller genom att det var en sådan spänd stämning när han kom i närheten av mig och Louis och han blir nervös så fort jag kommer mot han. Han var nog rädd att ingen av oss kunde hålla oss ifrån varandra men det kan vi , vi måste göra det nu för vi har båda någon som vi älskar och bryr oss om , men jag saknade min bästis. Han fanns där och vi satt och skoja i bilen när han hämtade mig tillbaka till stockholm där vi är nu. Paul kom in ochan hade bra nyheter.

-Liam parents alow a surgery for hes kidney , and the doctor said that they is going to start with thhat in a few hours , so we just need to wait and see , sa han och gick vidare och han gick in i Zayns rum och Thea följde efter. Thea kom in springades efter någon minut.

-Zayn har vaknat! Skrek hon och var glad och sprang vidare till doktorerna.

-Va! Skrek vi tjejer som förstod vad hon sa genom att hon pratade på svenska som inte killarna förstod någonting av.

-What did she say the only thing i heard was Zayn ? Frågade Louis och tittade på Harry som nickade.

-She said that Zayn has woke up from the coma , sa jag och tittade på tjejerna. Niall tod i hörnet och skrek yes och kramade om Ebba och Ebba kramade tillbaka. Vi gick in i Zayns rum och det var sant han var vaken. Men det gjjorde mig förvirrad att Perrie inte var här. Det borde hon liksom vara genom att han låg i koma. Men det kanske förbjöd honom att ta med henne till Stockholm genom att dom skulle ha konsert här egentligen men ändå. dom borde ha ringt ellet egentligen borde någon av killarna göra det. Niall och HArry gick fram mot honom och pratade. Dom förklarade situationen för Zayn och han frågade hur Liam och han och Niall och jag mådde.

-Im fine Zayn , i just had a concussion , sa jag och gock närmare och tog tag i hans hand och Louis stod bredvid mig och hade armen runt om min midja och jag stod och sniftade.

-Im fine too , sa Niall.

-But hows Liam? Frågade han och alla såg ledsna ut. He is not dead right? Frågade han sedan.

-No , hes not but they gonna do a surgery of hes kidney and they think hes gonna survive , sa jag och höll om hans hand fortfarande.

Alla känlor bara slog om i mitt huvud och jag orkade inte med mer. Det var förmycket nu och jag undrade om någon skulle märka om jag stack nu. Jag tittade runt mig och släppte föriktigt Zayns hand.

-Im sorry guys , i cant stay , sa jag och sprang därifrån till en liten brygga som låg kanske 100 meter rakt framåt och Louis var strax efter mig så han såg vart jag sprang. Tårarna bara rann ner från mitt ansikte och jag kunde inte göra någonting när jag kom till bryggan. Allt var egentligen mitt fel för om han inte hade kört bilen och om jag inte ville hämtat dom andra tjejerna så skulle inte Liam ligga inne för operation just nu och Zayn nyvaken från koma. Det skulle aldrig hänt.

-What is it? Frågade Louis.

-Zayn have just woke up from the coma and Liam is in for a surgery I had a sreiusly concussion and niall som broses , nothing of this would happened if i was stupid enough to go home and pick up the girls , Louis , Nothing of this ! Skrek jag mot honom. Jag stor grät och jag kunde knappt prata.

-YOu could not see this happend, nothing of this is your fault , Zayn is Ok and Liam is going to be ok , and you are okey right? Frågade han.

-Yeah but thats not the point! Skrek jag.

-What is the oint then?! Skrek han.

-The piont is that this would not happened if i dindint ask them to drive me there! Skrek jag och föll ihop för att jag grät så mycket. Jag satt ihop krumpen på lnä på bryggan och Louis kom mot mig och höll om mig.

-Nothing of this is your fault , sa han. I wasent there to drive you , i feel quilty to , but i know that this was ínt my fault if i think really hard , sa han.

Jag tittade upp mot honom och kysste honom. Vi kysstes länge och vi reste oss upp och jag fick ett samtal från Ebba.

-Anna här , svarade jag i telefonen.

-Dåliga nyheter , sa hon.

-ZAyn , Liam , Niall ? Frågade jag hysteriskt och tittade på Louis som såg rädd ut.

-Nej ingen av dom och ingen av oss andra heller mer dig och mig . ssa hon.

-Va ? Hur? Frågade jag.

-Det är din gammel mormor , sa hon. Hon dog igår , sa hon och jag började gråta.

-Hur vet du det ? Frågade jag henne.

-Din mamma ringde för att hon fick inte tag på dig , sa hon.

-Jag kommer till sjukhuset snart så kan vi prata om det mer , sa hon och jag la på efter det.

Jag vände mig mot Louis och jag brast ut i gråt igen och gick mot Louis och la mitt ansikte på hans axel. Han höll om mig och frågade vad som hade hänt.

-My grandmother died yesterday , sa jag och han vart också lite ledsen.

-Omg , how do you feel ? Fårgade han.

-I feel like the world is going under for me , sa jag och vände mig om och blicka ut mot havet.

-If the world going under im there to save you , sa han och krama om mig bakifrån.

Jag vände mig om och kramade om hoom sedan började vi gå mot sjukhuset. När vi kom dit så pratade jag med Ebba om min gammelmormors död.

-Dom sa att dom ska ha begravning för henne om en vecka , sa Ebba och kramade om mig.

-Ska du gå ? Frågade jag Ebba.

-Ja , jag måste ändå åka hem mitt hotellbokning tar slut då , så jag måste åka hem, sa hon.

-NO you cant go home , sa Niall från ingenstans.

-Did you understand that? Frågade jagg Niall.

-Yeah , i can hem and Hotel , sa han.

-Oh , sa Ebba. I most go home cuz my the time i booked on the hotel is over in one week , sa Ebba.

-But you can live in our hotel or i pay a week more , sa han , han förskte värkligen få Ebba att stanna.

-LIAM IS AWAKE! Skriker Louis när han ser oss och allt hade gått bra med operationen och allt detta. Ingeting kunde gå fel nu.

Alla springer in till rummet Liam ligger i förutom Zayn som inte fick röra sig ur sängen. När vi kommer in i rummet ligger han där med öppna ögon och han ser ut att vara helt okej.

-What happened? Fårgade han.

-We have been in a car accident , sa jag till han.

-But arre the others okey ? Frågade han.

-Yeah , Zayn just woke up from the coma and my concussion is gone and Niall s bruses is gone soon , sa jag till honom. Till slut säger Liam.

-Can i talk alone with Anna for a moment?

Alla nickar och ör på väg ut därifrån men Louis kommer mot mig kramar om mig och ger mig en puss.

Liam tog min hand och började prata.

-Im so sorry , i wasent aware of the car , sa  han och kramade om min hand.

-No is wasent your fault , if i didint ask for you guys to pick up the girls this would not had happened , sa jag och kramade om hans hand.

-No we wanted to , sa han. And everything is okey now , we are good , sa han och hostade till lite.

-Im gladd you are ok , sa jag och han nickade.

-So you and Louis are good now? Frågade han.

-Yeah i´ll think so but he was pretty upset of you when i was sick beacause of the crash , sa jag och han skrattade till. BTW why arent Danielle and Perrie not here ? Frågade jag honom.

-Danielle and i hav ing problems and we kind of broke up , but Perrie and Zayn broke up a week ago , sa han.

-What? sa jag fundersamt.

-Yeah , but i think i should take a nap or something and take it easy on Zayn with Perrie it was not hes dessision , sa han och jag reste mig upp och pussa han på kinden för att han skulle bli bättre. och sedan somnade han.

-Anna , Louis need to talk to you , sa Harry när han kom in i rummet. Men han var på väg att vända så snart han hade sagt det.

-Harry i need to talk to you , sa jag till han och han vände sig om igen och kom in i rummet.

-Okey , talk , sa han.

-Are you ignoring me? Frågade jag honom.

-No....Maybe... yeah , sa han.

-Are you doing it because of the kiss? Frpågade jag honom.

-Yeah i most do it , cuz we cant do it but i cant just let go of it , sa han.

-Not me either , i just kind of liked  it , but i now that we cant do it , sa jag.

-I liked it to , sa han och vi tittade djupt i varrandras ögon.

-Im sorry we havent talk and im sorry i have ignored you for so long , sa han och kramade mig.

-Im sorry to , sa jag och han tittade djupt in i mina ögon medans vi höll om varrandra , vi lutade oss mot varrandra och vi kysstes . En lång stund.

-Omg , sa Liam som tydligen hade hört allting...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det hade gått ett par månader efter att vi alla hade sagt hejdå till varrandra. Vi hade släppt det nu och inte tänkt på det så mycket men nu ville jag till dom men inte så jätte mycket genom att jag inte ville att allting skulle bli som det blev...

  Vi gick och la oss efter jag hade kommit hem för det var inte direkt på morginen ag hade fått åka hem eller så kändes de inte som det. Jag avr jätte trött och louis med för enligt Harry hade inte Louis sovit på flera veckor medans jag hade legat...

  -Liam its not what it looks like , sa Harry. -No so you didint just kissed her?! Skrek han ut. -SSSSSSSSSSSSSCCCCCCCHHHHH , hyssade vi honom. -Can you please say that a littlle higher?! Sa jag sarkastiskt bestämt. -I can scream it to Lou...

  Under konserten så kändes det som att han alltid tittade på mig och jag ville bara till honom just nu. Han är min älskade pojkvän eller han var för jag hade ju liksom stuckit men jag är tillbaks nu och det är väl det som räknas eller? Det kanske...

   -Louis , what do you mean with that? Frågade jag. Men han gick bara ut till den som stog utanför och jag gissade på att det var Paul. Dom stog och skrek mot varrandra och allt jag hör är om mig, att det är mitt fel att det var jag som hade gjor...